Lakris - Choklad

Jogga - Powerwalka

Hemmakväll - Bio

Jul - Sommar

Klänning - Byxor

Katt - Hund

Sixpack - Höfter

Odd Molly - H&M

Blå - Rosa

Kött - Vegetariskt

Januari: Hade nyss köpt ny kamera, vilket bidrog till att jag fotade konstant. Det verkar som om jag inte visste hur man raderade då jag funnit bilder som jag inte borde funnit. Dock blev fina bilder på kusinvitamin!

Februari: Det hemskaste i mitt liv inträffade: jag fick diagnosen reumatism fastställd. Grät mig till sömns alldeles för många kvällar. Fortsatte att fota mycket utan att radera och tillbringade en övernattning på Lingvallen med ansvaret delat med Laura över ca. 10 demogymnaster.

Mars: Denna månad måste varit den då det hände minst saker! Eller i alla fall om jag kollar igenom arkivet. Rutinerna rullade antagligen på som vanligt: skola, styrka på gympan och sova. Då och då gick jag en fotorunda.

April: Var magsjuk medans jag tillbringade en halv dag i en bil på autobahn påväg till Berlin. Stannade där i 6 dagar. Lycklig som jag kände mig när jag kom dit och märkte att blommorna hade slagit ut och temparaturen var över 20 grader i skuggan, var jag mindre glad när jag kom hem och Laura berättade att de hade haft nästan lika bra väder hemma (nja, blommorna hade bara inte slagit ut!). Åkte till Vännersborg för att heja och fota mitt gamla lag på gympan på JC (JuniorCupen). De sista dagarna av denna månad spenderades med kompisar och en mysig grillkväll med Laura och Bella.

Maj: Som mars verkar denna månad också bara vara en i mängden, förrutom att jag tog de första riktiga sommarbilderna på blommor och blad. Fotade även mitt lag på fotbollen. Åkte även till Halmstad med gympalaget för att heja och kolla på SM.

Juni: Åkte till norrland för att vara med om mitt livs första bröllop. Tog en del bilder. Sommarlovet tog vid och jag, Anna och Bella tog fina sommarporträtt vid en avstickare från en stor väg. Sommarkonfirmationen började.

Juli: Åkte på konfaläger och konfirmerades. Dagar därpå lyfte planet till Paris för mig, Bella och Astrid för att hälsa på en mycket saknad Matilda. Med mig hem hade jag en del kläder. Nästan när jag precis kommit hem lämnade jag och min familj Sverige för 2 veckors semester i Italien med besök i grannländerna Frankrike och Monaco.

Augusti: Kom hem från semestern och njöt av de sista veckorna av lovet. Galna som endast vi är (jag och Laura) cyklade vi ca. 1.5 mil hemifrån för att käka picknick och ta massor av härliga bilder. Jag cyklade ungefär samma tur under hela sommaren då jag besökte en sjukgymnast ca. en gång i veckan. Har nog aldrig cyklat så mycket som jag gjorde i somras! Fram och tillbaka till Höganäs flera gånger i veckan... Skolan började igen och lilla jag kände mig en aning stor när jag äntligen fick skriva 9A på anteckningsböckerna.

September: Hittade mammas gamla Chinon kamera som hon fått av sin mormor, tog då en av mina favorit bilder! Hela klassen åkte på studieresa till Berlin och Krákow för att besöka diverse koncentrationsläger. Lätt en av mina intressantaste resor!

Oktober: Tillbringade x antal timmar i gympahallen då mina gymnaster både hade tävlingar och läger. Annars gjorde jag inget speciellt, följde rutiner bara.

November: Fotade höstbilder med Bella som jag blev väldigt nöjd med. Var och kollade på Rögle för första gången, gjorde om rummet helt och hållet. Började även ta självporträtt mer och mer.

December: Min absoluta favorit månad, fyllde 15, julafton, jullov och allmänt mys. Vet inte vad jag mer ska skriva här...? Behövs det något mer?!

Har detta varit ett bra år? Nja, både och! Jag har lärt känna sidor av mig själv som jag inte visste fanns, men jag har tagit farväl till gymnastiken som varit en så stor del av mig hela mitt liv...

Länder: Sverige, Danmark, Tyskland x3 (Berlin x2, München tror jag det var vi sov i), Frankrike x2 (Paris, Nice), Polen (Krákow), Italien, Monaco och även lite Österrike.

Minnen: Paris, konfan och klassresan mest vad jag kommer på nu.

I januari 2011 hände det något väldigt speciellt i mitt liv. Det tog vändning helt. Från att allt hade varit nästan perfekt uppe på toppen, hamnade jag på botten. Det tog inte ens en månad. Det var bara att konstatera, jag hade fått reumatism. Mitt idrottande (som då var gymnastik på hög nivå och fotboll) tog slut, men jag beslöt mig för att inte ge upp. Jag tänkte köra styrka tills det onda var över. Efter ett halvår märkte jag att jag aldrig skulle komma tillbaka till gymnastiken. Så jag slutade med styrkan. Tålamodet tog slut. Sommaren gick och hösten kom. Då bestämmde jag mig istället för att satsa på att komma tillbaka till fotbollen. Att kunna springa var då helt omöjligt, men efter en till kortisonspruta och någon till månad stod jag där rakryggad i startelvan redo att spela min första match på ett helt år.

Under hösten har jag även hunnit med att springa 2,5 mil/veckan med målet att springa "Springtime" i Helsingborg på under 50 minuter. 

Så, vad kan jag nu säga? Att detta har varit ett helvetesår?

Nej, det tänker jag inte. Visst var det jävligt tufft hela våren, men what doesn´t kill you makes you stronger och nu känner jag mig starkare än någonsin. Jag har lärt känna en del av mig som jag inte trodde fanns, fått dela med mig av mina gymnastikkunskaper till yngre AG-gymnaster och fått en helt annan livssyn. Det viktigaste är inte att klara den där volten (även om det är bland det bästa som finns), utan att vara frisk och må bra. Gör man inte det kommer man aldrig klara volten. Så är det med allt.